Hofvet är som the upside down – på ett bra sätt

Varje måndag. Varje onsdag. Varje måndag. Varje onsdag.  Löparlivet cirkulerar taktfast vecka efter vecka för stora löpargruppen. Så fort vi sätter foten i pentryt upphör det tillstånd som de flesta kallar ett normalt liv.

Någon slags verksamhetsberättelse för 2019
| Av: Henrik Engström |

Kroppen går in en tillfällig löparmetamorfos. Väder vet vi inte länge vad det är. En av de där första höstkvällarna vid Stora Skuggan när mörkret liksom slukar en var vi redo för intervall tre kanske. Rykande munnar och axlar. Klockorna tickade ner. Ångesten tickade upp. Oskar Lundahl stirrade tomt mot varvets andra sidan och sa:

”Det känns som vi är i The up side down.”

För er som inte har sett serien Stranger things är The upside down en parallell version av vår värld. En mörk plats med konstant dimma, hopplöshet och noll livsglädje. I serien är den också fylld med monster som mördar - riktigt så illa är det inte vid Stora Skuggan. Metaforen har fastnat hos mig. Inte bara för likheterna med det mörka vädret och ångesten. Hela tillvaron i Hofvet är ett litet up side down.
Jag har ingen annan plats i livet där allt som händer i pentryt och på Norra Djurgården med omnejd får plats.

“ Men finast hos mig är hur andra Hofvare ville hjälpa vårt gäng genom langa energi längs banan eller koka korv i pentryt till efterbalunsen. ”

Tidigare år har jag slagits av att vi vuxit i antalet löpare och att Hofvar-andan trots det inte drabbats av någon växtverk – snarare tvärt om. Att mer eller mindre alla som kliver in i Hofvets version av The Upside down utvecklas som löpare gör också att jag är stolt över att vara Hofvare. Inte bara varje måndag och onsdag. I det här fallet gäller det 24/7 året runt. I vårt up side down blir vi vänner med människor vi med stor sannolikhet annars aldrig skulle träffa. Att dela den här platsen och alla de där passen gör att saker luckras upp.
Vi kan ta Marathonhänget som exempel. 2018 var det premiär för en ny tradition i samband med Stockholm Marathon och självklart följde vi upp succén 2019.

Ett maraton ska firas. Prestationen ska sjunka in. Endorfinerna, serotoninet och dopaminet ska verka. Historier ska berättas och ömma ben ska få slappna av – kanske med en bira. Helst med andra Hofvare.

Från stora löpargruppen gjorde Kristofer Låås, Markus Vall , Oskar Lundahl, Albin Olofsson, Joakim Eriksson,m, Anders Nordlander, Istvan Gardi, Johan Linde, Kjell Kvarfordt och Mario Rieloff ett fantastiskt lopp (ja, flera Hofvare utanför stora löpargrupppen var också grymma!). Men finast hos mig är hur andra Hofvare ville hjälpa vårt gäng genom langa energi längs banan eller koka korv i pentryt till efterbalunsen.

Jakob Kaufmann bedrev en kamp mot klockan när han cyklade till de platser som Oskar Lundahl bett honom om att få lite ny energi i handen. Den studentfestliknande stämningen som efter loppet jobbades upp i pentryt var lika mycket för de som sprang som för de som bidrog på sidan. Och det är här det blir up side down för mig.

För de flesta Hofvare gäller det här; jag har aldrig sett dem i vanliga kläder. Jag vet vad de gillar för skor och kan typ deras bästa tider – men jag har inte en susning om var de bor, om de har några syskon, om de är kära, vad deras drömtacos innehåller och om de vet något av detta om mig. Men jag vet att de flesta skulle göra som Kaufmann och cykla sig blå för att en träningspolare ska greja det där målet.

På ett sätt är det kanske en klassisk föreningsklyscha: ”här förenas man i sitt intresse” eller vad man brukar säga. Men i instagram-kåta tider ger det mig mer att Hofvet har ett eget up side down än om jag skulle bli världsmästare i allt. Typ.

Det här skulle vara någon slags summering av stora löpargruppen 2019. Men på ett sätt känns det mer relevant att prata om klubbkänslan än att upprepa alla lopp och tider. För nog är det väl mer intressant att det fortsätter dyka upp nya fantastiska människor och löpare i pentryt än typ vad mitt pers på fem tusen meter är. Jag tycker det.

De nya kläderna kom

Ingen har väl heller missat att Hofvet blev snyggare under 2019. Nya linnen och träningskläder, en moderna sajt, Kjelle Kvarfordt fixade ett swish-nummer och Oskar Lundahls alla otroliga illustrationer i samband med de stora loppet har konstigt nog gjort att klubben som håller till i det ibland bajsluktande pentryt blivit exakt 4% sexigare. Precis lagom mycket för att vi fortfarande balanserar på den där tunna och luddiga linjen mellan att vara Fiffen och Life style. Eller på rätt sida av The up side down, om man så vill.