Bo Hellström in memoriam

Söndagen den 3 december gick en av de stora Fredrikshofs-ledarna ur tiden, 75 år gammal, efter en tids sjukdom.

Bo Hellström kom till Hofvet 1976 från Hellas genom Björn Larsson. Bosse blev Hofvet trogen i 40 år och hans hjärta klappade för friidrotten. 

Hans avtryck i verksamheten kommer för alltid att vara stora. Han var en utmärkt långlöpare som även vågade testa på banlöpning på ”äldre” dagar, 2.52 som bäst på maran och strax över 16 minuter på 5000 m. Han fann Hofvet som en familj och var både aktiv och tränare till en början, där han assisterade Bertil Sjödins träningsgrupper, de två ledarna kompletterade varandra perfekt.

Redan första året kom Bosse med i styrelsen som kassör och den posten behöll han under de 40 år som han var medlem. Hans mångfald och intresse för föreningslivet var stort. Han gick tränarkurser och den första banmätarkursen i början på 1980-talet. Han mätte givetvis Stockholmsloppets bana, han var ansvarig för banan de första åren och senare ekonomi- och registeransvarig. 

Kontrollmätningar av Jubileumsmarathon, Premiärmilen, Vintermaran, Stockholm Ultra marathon med flera, hans lista är hur lång som helst. Bosses paradgren var nummerserier, bokföring, banmätningar och medlemsregister. Noggrannhet och exakthet tummade han aldrig på, det fanns aldrig några genvägar var Bosses inställning. 

När vi hade styrelsemöten var redovisningen noggrann intill minsta öre. Utan Bosse hade Hofvets ekonomi aldrig varit så stark som den är idag. Han var ett föredöme som idrottsledare och kassör.

Som den stora föreningsledare han var hade han ett stort ansvarstagande. Man kunde alltid, och jag menar alltid, lita på Bosse när han åtagit sig något. Han kom alltid i tid, var förberedd och hade en passion för hela Fredrikshofs verksamhet. Han var ständig medlem i friidrottsektionen, satt med i Stadionklubbarna för Fredrikshof och var även revisor under några år. Representerade Hofvet på olika möten, 08-fris årsmöten, Östermalms föreningsråd, Fredrikshofs huvudstyrelse.

Bosses härliga inställning till livet, nyfiken, omtänksam och ett rättspatos med stort civilkurage behöll han ända till slutet. När jag besökte honom tillsammans med Gösta Johansson och Bengt Lundberg några dagar innan han gick bort, höll han på med julbordsinbjudan och vilka som skulle bjudas in. Ingen skulle glömmas bort och alla var lika mycket värda.

Saknaden av Bosse är stor, både hans humor, och hans närvaro på tävlingar och möten. Det kommer att märkas.

Mina tankar går till hans släkt.

/Tommie Nordh, mångårig vän och löparkompis.