If you run it, he will come

 

En bra film kan verkligen gripa tag i mig. Jag har ibland upplevt att vissa filmer verkar beröra en på ett sätt som man inte förväntat sig. Filmen lämnar helt enkelt ett starkt avtryck.

Drömmarnas Fält ifrån 1989, med Kevin Costner som bonden Ray Kisella, är ett sådant exempel. För er som inte sett filmen kan berätta att den kretsar kring döda baseballspelare, ett majsfält och litterära kanon.

Visst, Drömmarna Fält är en kavalkad av amerikanska klichéer och på många sätt en klassisk feel-good film. Budskapen är inte direkt originella men jag tycker ändå att filmen är det. Man får följa flera människoöden och replikerna är starka. Mycket starka!

Den röda tråden är baseball som kulturbärare. Den amerikanska nationalsporten lyfts fram som nånting så mycket större än bara en sport. Baseball blir en livsstil, ett öde.

Man kan lät byta ut baseballens symbolik mot löpning. Jag tycker likheten mellan dom båda idrotternas storhet är uppenbar. Jag har många olika intressen. Men att vara löpentusiast innebär så mycket mer. Det är större än ett intresse. Det är en livsstil. Löpning för mig är så mycket mer än bara förströelse. Många andra av mina intressen blir direkt, eller indirekt tillgodosedda genom just löpning.

Den listan kan göras lång. Min vilja att kunna äta vad jag vill, hur mycket jag vill och när jag vill. Min fåfänga. Min längtan efter natur. Mitt behov av frisk luft. Det social umgänget. Mitt intresse av kostens funktioner och kroppens reaktion. Behovet av att få anstränga sig fysiskt. Och så vidare.

Det är just i replikerna i Drömmarnas fält som parallellerna till löpning känns självklara. Det mest kända citatet ifrån filmen är väl ”if you build it, he will come”. Innebörden går väl att tolka olika. Om man inte vill överanalysera kan man nöja sig med att det är en uppmaning att följa sina drömmar. Man kan också se uppmaningen som en strategi för att göra upp med sina ”demoner” och sin ångest.

”If you build it, he will come, ease his pain, go the distace” Där har man ett bra mantra till framtida löptävlingar! Det och ”håll igen!” Som jag ständigt måste påminna mig själv om.

Ett annat citat ifrån filmen som jag tycker känns högaktuellt i en allt snabbare värld är ”The one constant through all the years, Ray, has been baseball. America has rolled by like an army of steamrollers. It has been erased like a blackboard, rebuilt and erased again. But baseball has marked the time”

Det händer mycket i ett liv på 15 år. Men min relation till löpningen står sig allt starkare som ett monument över varaktighet.

/Tobias Drugge

 
Fredrikshof FIF